Tout et rien... Allt och inget...
Le Ghetto de mon coeur A tant et tant de fleurs Que ses murs ont craqué Et le toit s'est ouvert Les dames qui y passent Les coupent Les ramassent Et s'en vont Saintes nitouches Les bras chargés De trop d'amours volées Sans même se retourner De peur de ne voir au milieu D'un tas de pierres enracinées Le grand miroir tout nu Qui reflète leurs âmes.
|

|
Ghettot i mitt hjärta Har så många blommor Att väggarna har spruckit Och taket rasat Damerna som passerar Klipper dem, ordna dem Och obekymrade går de ut Med fullastade armar Av för mycket stulen kärlek Utan att ens vända sig om Mitt i förfallet Av stenar och rötter I rädsla att upptäcka Den stora nakna spegel Som reflekterar deras själar.
|

|
Jag är orm, kallt är mitt blod Jag är fågel, hög är min själ Jag är jord, min kropp blir fossil Jag är helvete, skönheten är min Jag är djävul och trivs i lidandet Jag är Gud, jag lever för dagen Jag är och skall dö.
Je suis serpent, froid est mon sang Je suis oiseau, ma tête est en l'air Je suis terre, mon corps est fossile Je suis enfer, la beauté m'attire Je suis diable et je ris du mal Je suis Dieu, je me laisse vivre Je suis homme et je vais mourir.
|

Que l'oiseau se fasse chanson Et la chenille papillon Que la fleur devienne bouquet Mais que la femme reste ce qu'elle est Que la terre soit feu follet Et la mort belle envolée Que l'on me dise ce qui est mauvais Et bien-sûr je le ferai.
|
Fågeln bringar sång Och larven fjäril Blomman blir bukett Men kvinnan är som hon är Jorden kan vara irrbloss Och döden flyger vackert Säg vad som är hemskt Så gör jag det så klart.
|
Mots qui sautent aux yeux Qui te violent Et te descendent aux tripes Frisson Les yeux te piquent Sourire bizarre Tu imagines ces lignes Il pleut en ton coeur Une goutte tombe, salée Sur ces mots morts Ces mots passés Maudissons-les!
Ord som angriper ögonen Som våldtar Och fördjupar sig till magen Darrning Ögonen sticks Konstigt leende Föreställ dig dessa rader Det regnar i ditt hjärta En saltad droppe sipprar fram På dessa slocknade ord Dessa förgångna ord Förbanna dem!
|

|

|
I bortre änden av rastgården Oduglingen har det tråkigt Med fingrarna i dammet Skissar han sitt himmelriket Eländet finns här I bortre änden av rast gården Ungen ska ha god tid på sig Att skapa sitt paradis I bortre änden av helvetet Som hans liv ska räcka till för.
Tout au fond de la cour Le cancre s'ennuie Ses doigts dans la poussière Dessinent son paradis La misère est là Au fond de cette cour L'enfant aura tout le temps de faire son paradis Tout au fond de l'enfer que durera sa vie.
|
Tu es devenue ma drogue Je ne suis plus pour toi Q'un jouet sérieux Difficile à comprendre Mais plus facile à prendre ...Et à jeter.
|

|
Du har blivit min drog Jag är bara för dig En allvarlig liten leksak Svår att förstå Men lättare att använda … och att slänga bort.
|

L'oiseau tombe du nid Le vent n'attend pas Le nid tombe de l'arbre Donc l'oiseau, heureux Retourne au nid Pourvu que l'arbre ne tombe Sur le nid de l'oiseau.
|
Fågeln ramlar från boet Vinden väntar inte Boet rasar på marken Fågeln full av lycka Återvänder till sitt Måtte trädet inte störta På fågelboet.
|
|
Om Gud inte fanns Skulle man skapa honom Då skulle jag fråga Varför älskade jag dig Varför hjälpte du mig Att se på livet Som du gör Hur du har hindrat Mitt beroende Att röka och fantisera Att dricka och minnas Mina förgångna drömmar.
Si Dieu n'existait pas Il faudrait l'inventer Je lui demanderais Pourquoi je t'ai aimée Pourquoi tu m'as aidé À regarder la vie Comme tu le fais Comment tu m'as oté L'envie de recommencer De fumer pour fantasmer De boire pour me souvenir De mes rêves passés.
|

|

|
Petit matin Petit câlin Yeux fermés Souffles courts Chaleurs moites Draps noués Envie de tout Envie de rien Tout ou rien Mais avec toi Tout est rien Sans toi.
Tidig morgon Små lätta kramar Halvstängda ögon Blyga andetag Varme på ytan Jobbigt täcke Lust på allt Ingen önskan Allt och inget Men med dig Allt är ingenting Utan dig.
|
|
Varför blir det så? Är det för sent? Är det sant? Varför göra sig illa? För att lida med den andra? Visst är det svårt Att hänga sig Och lättare att förlåta Skämmas på riktigt Gråta samtidigt Har vi gjort det tillsammans? Svag mot stark Hat mot ingenting Kärlek för allt eller alla Vem vinner? Och försvinner? Vem räddar Och vem blir rädd? Kan det vara samma själ?
|

|
Pourquoi est-ce comme ça ? Serait-ce trop tard ? Est-ce vrai ? Pourquoi se faire du mal ? Pour en souffrir ensemble ? Il est difficile de se pendre Et plus facile de pardonner Avoir honte pour de vrai Pleurer à l'unisson L'avons nous fait? Faible contre fort Haine contre rien Amour pour tout Ou pour tous Qui gagne? Qui disparaît? Qui porte secours? Qui a peur? S'agirait-il de la même âme?
|
Om regnbågen kunde skapas Av snö och månsken Mitt i vintern över fjällen Borde alla kyssar och kramar Hoppa ivrigt på dig och mig Och säkert nå kärleks gränsen Mellan hav och horisont Även om vi står stilla I var sin dal, på var sin ö Sommaren kommer… Snart?
Si l'arc en ciel était fait De neige et de clair de lune Au-dessus des monts en plein hiver Alors tous les baisers et autres câlins Devraient sauter sur toi et moi Sans limite, sans arrêt Même si nous sommes las Libres dans notre propre vallée L'été arrivera.... Bientôt?
|

|
La valeur de la vie? Qui l'a? Pas toi, sûrement pas! Qui la veut? Tu pourrais! Qui la prends? Personne , Même pas moi Je la garde Sans le savoir Pourquoi?
|

|
Är livet värt? Vem vill ha mitt? Inte du, säkert inte Vem vill få det? Du har råd men kan inte Vem vill ta det? Ingen. Inte ens jag Behåller mitt Utan att veta Varför?
|

|
Mardrömmar i det blå Och drömmar i det svarta Fantasi på lugnt vatten Säkerhet i högt fritt fall Var är kärleken? Var är vi? Det sägs att ingen vet Vem vill tro på det? Inte jag, jag lever! Och drömmer...
Cauchemars dans le bleu Et rêves dans le noir Fantasmes dans le calme Bien-être en chute libre Amour, où es-tu? Où sommes nous? On dira que personne ne sait Qui peut y croire? Pas moi, je veux vivre Et rêver...
|
Det var en gång, till och med två Och säkert tre om inte mer När du kom på Att det var jag Som kände dig mest Och säkert bäst Med stilla ögon Håller du andan Som en trollkarl musicerar Leker mina fingrar på din hud Som blir till harpa Solo eller duo Vi är två, vi är ett För en stund Stannar tiden Lycka för evigt!
|
Il était une fois, et même deux Et sûrement trois, si ce n’est plus Quand j’ai compris Que c’était moi Qui t’aimais le mieux Yeux dans les vagues Tu retiens ton souffle Je joue sur toi Mes doigts t’effleurent Tu deviens harpe Solo ou duo Nous sommes deux, nous sommes un Dans ces instants Le temps s’arrête Bonheur pour cette éternité!
|

Aimer en dormant est très câlin Dormir en rêvant est plus facile Aimer et rêver en même temps Voilà comment je perds mon temps.
|
|
Älska sovande är mysigt Sova och drömma är gosigt Älska och drömma samtidigt Det gör jag för evigt.
|

Blå för att trivas Grön för att dyka i Rosa för att drömma om Svart för att se seriöst ut Vit för förlåtelsen Röd för berusningen Och fernissa För att se dig ännu bättre.
Couleur bleue pour s’y complaire Verte pour s’y plonger Rose pour en rêver Noire pour faire sérieux Blanche pour pardonner Rouge pour m’y soûler Et du vernis Pour mieux te voir.
|
Des doigts sur une flûte Que font-ils ? Où vont-ils ? Deux supportent, les autres pianotent Ils ne s’ennuient pas Une brise légère naissant des lèvres Phalanges dansantes papillonantes Les notes volent, immortelles Les tons se mélent à d’autres Un à un, par deux Par trois et encore plus Quelqu’un écoute et sourit de joie Rêve paradisiaque, pensées bleutées Et s’endort ivre de ses sons libertins Un espace musique, le temps est musique Encore et encore Tu joues, je le crois ... Pour la terre entière.

Några fingrar på en flöjt Vad gör dem? Leker de? Två stödjer, åtta täcker eller släpper Många klaffar att sköta Läpparna lätt blåskysser Toppfingrar fjärildansar Noterna flyger och aldrig dör Igen och igen blandar sig tonerna En efter en. Två efter två Och med tre, ännu mera Någon lyssnar och ler av lycka Drömmar i himlen, tankar i det blå Och somnar berusad av dessa vindklanger Tiden blir musik, tiden Är musik Igen och igen Spelar du, tror jag ... För hela världen.

|
Bon élève de l’école buissonnière
Je dis avec les doigts
Ce que d’autres ne pensent même pas
Avec des mots
Je suis la mauvaise conscience
Celle qui ne se présente jamais
C’est pourquoi je l’ai fait.
Duktig skolkande elev
Tolkar jag med fingrarna
Vad de andra inte ens säger
Eller vågar tänka i fantasin
Jag är kanske det dåliga samvete
Det som man aldrig presenterar
Där är därför jag gjorde det.

|
Si tu savais De quoi mes nuits sont faites Je te regarde Tu parais plus jeune Tu parais plus mûre Je t’ai en moi Si tu pouvais sentir Comment mes mains Prient vers toi Jamais plus t’effleurer Caresser ta peau Rêver de t’effeuiller Encore et encore Comme il était une fois Et combien plus encore Quand nous étions un En tout et pour tous.
Om du visste Hur mina nätter ser ut När jag tittar på dig Du kan vara yngre Du kan vara äldre Du finns i mig Om du kände hur Mina händer ber Mot dig Aldrig röra Drömma att beröra Alltid fantisera För att smeka din hud Som det var en gång Och massa med gånger När vi var ett och levde så, Då.
|
Jag skulle vilja måla dig med musik Takterna vore färgrika penslar Med dessa sagolika noter Just nu skriver jag för dig Mina ord ändrar sig Och raderna blir som vågor Melodin är ditt credoskepp Vinden dirigerar Du följer strömmen Utan att motstå.
|

|
J’aimerais te peindre en chanson Les notes seraient pinceaux Aux temps colorés J’écris pour toi Mes mots s’évadent Leurs lignes divaguent Leur mélodie est ton crédo Le vent dirige cet esquif Tu suis le courant Sans y penser.
|
Rêves, souvenirs trop ivres Cauchemars, douleurs inutiles Insomnies, croyances mensongères La nuit vous guette Et me guette de même Pour vous inclure en ma pauvre tête Vie, rire des passions Coma, regret de la haine Mort, peur d’avoir perdu Perdu son coeur et sa chaleur Perdu ses yeux pour les mi-clore Perdu ses lêvres pour embrasser Le seul être que j’ai aimé.
|
Drömmar, alltför berusande minnen Mardrömmar, onödiga smärtor Sömnlöshet, lögnaktig tro Natten avvakta er Och spejar efter mig likaså För att sätta er i min skalle Liv, skrattande passioner Koma, ånger av hat Död, rädsla att alltid förlora Hennes hjärta och värme Hennes ögon, dess glädjetårar Hennes läppar och dess kyssar Den enda som jag älskade.
|
Hemsk är den här tiden som går Och skiljer mig från Dig Underbara är dessa långa stunder Som närmar mig dig.
|

|
Horrible le temps qui passe Et m’éloigne de toi Heureux ce même temps qui va Et me rapproche de toi.
|

|
Jag är i din ögonskola Och mina blågråa Blir berusade av dig Jag är i skolan av dina läppar Och min mun kysser igång Jag är lärling i dina händer Och mina fingrar upptäcker Jag är i din kroppsskola Och min blir outtröttlig.
Je suis à l’école de tes yeux Et mes yeux de tout leur bleu S’enivrent de toi Je suis à l’école de tes lêvres Et ma bouche ne cesse d’embrasser Je suis à l’école de tes mains Et mes mains te découvrent Je suis à l’école de ton corps Et mon corps ne se lasse pas.
|

|

|
Mina ögon blir tomma Inga tårar Världen ändras Huvudet snurrar Kvällen tjocknar Dimman går upp Över overkliga timmar Jag är knappt längre mig själv Eller någon annan Det vill säga med dig Vore du kvinna Vore du dröm Eller mardröm. Mes yeux se vident Pas de larmes Le monde change Ma tête tourne Le soir s’épaissit Le brouillard se lêve Sur des heures iréelles Je ne suis plus que moi Ou bien un autre C’est à dire avec toi Que tu sois femme Que tu sois rêve, Ou cauchemar.
|
Solen är min vän På mornarna Får du strålarnas besök Som lätt smeker långsamt Alla dina blommor Dem gillar dig Och jag passar på Att värma mig Just intill dig.
Le soleil est mon ami Chaque matin Il te rend visite Et carresse doucement les fleurs de ton jardin Ton corps a ses faveurs Et je profite de ses éclats Pour réchauffer mon coeur.
|

|
Le passé me fait trembler Bien plus que le futur Pressentir ma mort prochaine N’es ce pas espérer Que le vent de la colère Ne se calme à jamais N’est ce pas ressentir La lassitude monotone De l’habitude nécessaire N’est ce pas oublier Le décompte du temps Qui me sépare de toi N’est ce pas retrouver La certitude d’avoir Effectivement vécu Et devenir Cet humble géolier Qui te gardera, Fantôme ou esprit J’aurai enfin la joie d’être Toujours auprès de toi.
|

|
Det förflutna gör mig darrigare Än framtiden Förutse min kommande bortgång Är som att längta Att ilskans vindar Lugnar sig för alltid Det är som att känna igen Denna entoniga kraftlöshet Av en nödvändig vana Glömma bort Hur tiden uträknas Och skiljer mig från dig Det är att försäkra mig Blir plötsligt säkert Att mitt liv var beviset Allt detta för att förbli En övlig väktare Som skyddar dig Spöke eller ande Jag skulle till slut Vara evigt vid din sida.
|
Au bord du puit de l'indifférence Le presque mort, le pas trop vivant Regarde le fond du trou Et se met à crier Sans que l'écho tout noir Lui rejette sa haine Alors ce qui lui reste d'humain Implore le soleil Pour voir le fond du fond Mais le soleil s'éclipse Alors plein d'une sage amertume Le mort-vivant se jette Et se putrifie délicatement Comme il se doit, tout doucement.
|
Vid kanten av brunnen Den inte helt levande Den halvdöda Tittar långt djupt i hålet Och börjar skrika Utan att det svarta ekot Svarar med allt sitt hat Han bönfaller solen Att belysa bottens botten Men solförmörkelsen svarar Då med vis bitterhet Kastar han sig Och ordentligt ruttnar Som det ska, mycket långsamt.
|

|

|
Écoute et regarde Crois ce que je dis En écrivant pour toi J’ai vu bouger les mots Onduler quelques lignes J’ai eu alors très peur Et j’ai fermé les yeux Mon stylo passa plume Et redevint oiseau Allant se percher Sur ma feuille de papier Qui faisant machine arrière Retrouva son état de bois Où coulait dans ses veines La sêve du bonheur.
|
Lyssna och titta Tro på vad jag säger När jag skrev för dig Såg jag mina ord Röra på sig som vågor Jag blev ganska rädd Och stängde ögonen Min penna förändrades till fjäder Och blev fågel från ingenstans Den flög ivrigt Till mitt pappersblad Som äterblev av tidens under En grön ekegren Vars fibrer pulserades Av glädjes sav.
|
Il fait froid dans mon coeur Et la nuit se désole De ne pas voir mes pleurs Humidifier le sol Il vente dans mes veines Et l'aube se recueille Sous mes pensées soudaines Qu'inconsciemment elle cueille Il pleut sur mes désirs Et mollement mon sang Ne cesse de gémir Pour imiter le vent Au fond de mon visage Imprégné de délires, Nymphes, monstres et sages S'échangent des sourires.
|
Det är kallt i mitt hjärta Natten sörjer Att inte se dessa tårar Rinna på mina händer Det blåser i mina ådror Och gryningen i andakt Samlar alla tankar Som sakta hejdas Det regnar på min längtan Och blodet sävligt Stönar plågsamt Som vinden kan tjuta Bakom mitt själ Dränkt i yra Nymfer, monster och spöken Utbyter leende och flinar.
|

|
|
Grävlingen gräver Sågen sågar Skyffeln skyfflar Älskarinan älskar Kammen kammar Spiken spikar Sprit dödar Mannen som gråter Snoken snokar Skotet skotas Byxan rasar Kvinnan drar sig Fällan fäller Svalan svallar Jorden jordar Den svarta änkan Myran myllra Domaren dömer Skäran skär Och mitt huvud fälls.
|

|
La fouine fouine La scie scie La ceinture ceinture La femme aime Le peigne peigne Le clou clou L'alcool tue L'homme qui pleure Le furet furette La hache hache Le pantalon tombe La femme s'efface Le fusil fusille Le mouchoir mouche La terre enterre La femme veuve La fourmi fourmille Le juriste juge La faux fauche Et ma tête tombe.
|

|
|
Je vais tenter ma chance ailleurs Non point pour t’oublier Mais pour m’oublier à moi Afin de voir si j’ai encore Effectivement besoin de toi Afin de sentir si j’ai toujours Affectivement envie de toi Je suis las de ne pas comprendre De ne rien savoir Inquiet de tes désirs Je ne te condamne pas Tu ne peux rien me dire Ni sur ton bonheur Encore moins sur ton malheur Tu vis dans la bonne habitude De faire le bonheur des tiens C’est pourquoi, vie impossible J’aurais aimé être ton enfant Ou encore .... son créateur.
|
Jag ska pröva på turen utanför Inte alls för att glömma dig Men väl för att glömma mig själv För att fortfarande se Om jag verkligen behöver dig För att känslomässigt förstå Om jag till slut tappar lusten på dig Jag begriper inte längre Kan inte veta Orolig över din önskan Jag beklagar Du kan varken tala om din lycka Och ännu mindre om din olycka Du lever i den goda vana Att ge glädje för dina Det är därför, omöjligt liv, Skulle jag ha varit ditt barn Eller dess skapare.
|

|
La fleur de papier ne se fanera pas La rosée du matin Ne lui sera pas sensible La poussière du temps la recouvrira Et nul insecte bourdonnant Ne lui rendra visite Son seul parfum ne lui sera donné Que de part la senteur D'un cahier d'écolier Sa présence décorative En sera plus passive Son ombre sera l'ombre D'un papier découpé Personne ne songera à lui parler De son immortalité Faite pour rêver Rêver à l'enfant qui a découpé Cette fleur de papier Et qui l'a offerte sans épine ni ride À un vase fragile de mie de pain séchée.
|
Pappersblomman ska inte vissna Morgonens dagg Har ingen inflytande på Tidens damm läggs över Och inga surrande flaxande Virvlar omkring Sin enda parfym Fanns i ett rivet blad Från en skolblock Evigt närvarande Sin skugga är skuggan Av ett klippt papper Ingen tänker prata Om dess odödlighet Gjord för drömmarna Drömma om barnet Som skapade den Och som gav den Utan taggar eller rynkor Till en ömtålig vas Gjuten med torr brödskorpa.
|

|
Je suis un Je ne fais que vivre Je suis deux Celui qui rit, celui qui pleure Je suis trois Moi, l’amant et l’homme enfant Je suis quatre Mes yeux se regardent dans la glace Je ne suis plus rien Tu es partie.
|
Jag är solo Jag bara lever Jag är duo Den som skrattar och gråter Jag är trio Älskaren, beskyddaren, gigolon Jag är kvartett, i spegeln Tittar mina ögon på varandra Och nu är jag ingen Du försvann.
|

|
|
|
Je suis peut-être déçu Que ce rêve ne soit plus Qu’il est passé Au besoin utopique Équilibre affectif Que je ressens en vain Et cherche en toi Sans pouvoir m’y soûler.
|

|
Jag är kanske besviken Att den här drömmen tog slut Den har vandrat till Ett utopiskt behov Känslomässig balans Som jag förgäves erfar Och söker in i dig Utan att kunna bli mätt.
|
Le temps perd son temps À vouloir te faire oublier L’amour a t-il gagné sur l’amitié? Il a le courage d’avoir peur De ne pas dire tout haut Ce que l’amitié n’aurait même pas pensé Il a la sagesse honteuse De toujours rester cacher Devant cette amitié neuve Ne pouvant dépérir Sans laisser de trâce Un secret partagé N’est plus un secret Fait parler tes yeux Mes yeux t’écouteront Voilà pourquoi je rêve En étant éveillé De peur de m’endormir Et de parler tout haut
|

|
Tiden förlorar tid Den vill att jag glömmer Kan kärleken ha vunnit över vänskapen? Den har modet att vara rädd Inte säga högt Vad vänskapen inte ens tänker Skamlig klokhet Att alltid gömma sig Framför något potentiellt vänskap Som inte kan tyna bort Utan att lämna sår En delad hemlighet Är ingen hemlighet Tala med dina ögon Mina vill lyssna Det är därför jag dagdrömmer I rädsla att somna Och tala för högt.
|

|
Med nagel som penna Ritas på fönsterrutan Din muns kontur Och min kysser den Kall imma Nu gråter våra läppar En ojämn grind Faller emellan Jag kan inte kyssa dig längre Jag kan bara se dig Utan att titta på dig Omöjligt att beundra Jag kan höra dig Utan att lyssna Kanske någon dag Kommer jag att förstå Att man kan älska Under en begränsad tid Och känslomässigt Glömma obegränsat
|
Du bout d’un ongle Se dessine sur la vitre Le contour de ta bouche Et j’applique la mienne Sur cette froide buée Alors nos lêvres Se mettent à pleurer Et se dresse devant elles Une grille tourmentée Je ne peux plus t’embrasser Je ne fais plus que te voir Sans plus te regarder Pour ne pas d’admirer Je ne fais plus que t’entendre Sans plus t’écouter Peut-être un jour je comprendrai Que l’on peut aimer uniquement Pour quelque temps physiquement Puis moralement oublier ce temps
|

Je mourrai seul sur une plage dans le bruit des vagues Je pense à toi Le dos au chaud contre le sable Ta flûte se forme dans les rouleaux argentés Claquant pour déferler en saccades régulières Je sens ton souffle venant des horizons Délicieusement hantés de gammes baroques Des brins d’algues atlantes se marient à mes cheveux Comme les tiens dans mes gestes carressants La ligne des dunes blondes est la courbe de tes reins La senteur de tes seins Tout cet or fin s’enfuie d’entre mes doigts Tout comme toi Mon coeur s’arrête Et avec lui tout l’amour que nous portons Pour toi.
|
Jag ska dö på stranden för att höra vågorna Jag tänker på dig Ryggen mot den varma sanden Regelbundet skapas din flöjt i de silverklara brottsjöarna De slår för att somna in, en efter en utan slut Från horisonten känner jag igen din doft Som underbart spökar med barocka skalor Små torra algstrån fastnar i mitt hår Som ditt i min smekande hand Vid gränsen av himlen bland sanddynerna Är de blonda linjerna lik din silhuett Alla dessa guldkorn rinner av från mina fingrar Precis som du Mitt hjärta står stilla och med det All kärlek som vi har För dig.
|