CLaurentJ

Le Ghetto de mon coeur
A tant et tant de fleurs
Que ses murs ont craqué
Et le toit s'est ouvert
Les dames qui y passent
Les coupent
Les ramassent
Et s'en vont
Saintes nitouches
Les bras chargés
De trop d'amours volées
Sans même se retourner
De peur de ne voir au milieu
D'un tas de pierres enracinées
Le grand miroir tout nu
Qui reflète leurs âmes.

Ghettot i mitt hjärta
Har så många blommor
Att väggarna har spruckit
Och taket rasat
Damerna som passerar
Klipper dem, ordna dem
Och obekymrade går de ut
Med fullastade armar
Av för mycket stulen kärlek
Utan att ens vända sig om 
Mitt i förfallet
Av stenar och rötter
I rädsla att upptäcka
Den stora nakna spegel
Som reflekterar deras själar.

Jag är orm, kallt är mitt blod
Jag är fågel, hög är min själ
Jag är jord, min kropp blir fossil
Jag är helvete, skönheten är min
Jag är djävul och trivs i lidandet
Jag är Gud, jag lever för dagen
Jag är och skall dö.

Je suis serpent, froid est mon sang
Je suis oiseau, ma tête est en l'air
Je suis terre, mon corps est fossile
Je suis enfer, la beauté m'attire
Je suis diable et je ris du mal
Je suis Dieu, je me laisse vivre
Je suis homme et je vais mourir.

                   
                   Que l'oiseau se fasse chanson
                   Et la chenille papillon
                   Que la fleur devienne bouquet
                   Mais que la femme reste ce qu'elle est
                   Que la terre soit feu follet
                   Et la mort belle envolée 
                   Que l'on me dise ce qui est mauvais
                   Et bien-sûr je le ferai. 

                 

Fågeln bringar sång
Och larven fjäril
Blomman blir bukett
Men kvinnan är som hon är
Jorden kan vara irrbloss
Och döden flyger vackert
Säg vad som är hemskt
Så gör jag det så klart.

                             Mots qui sautent aux yeux
                             Qui te violent
                             Et te descendent aux tripes
                             Frisson
                             Les yeux te piquent
                             Sourire bizarre
                             Tu imagines ces lignes
                             Il pleut en ton coeur
                             Une goutte tombe, salée
                             Sur ces mots morts
                             Ces mots passés
                             Maudissons-les!

              Ord som angriper ögonen
              Som våldtar                   
              Och fördjupar sig till magen
              Darrning
              Ögonen sticks
              Konstigt leende
              Föreställ dig dessa rader
              Det regnar i ditt hjärta
              En saltad droppe sipprar fram
              På dessa slocknade ord
              Dessa förgångna ord
              Förbanna dem!

I bortre änden av rastgården
Oduglingen har det tråkigt
Med fingrarna i dammet
Skissar han sitt himmelriket
Eländet finns här
I bortre änden av rast gården
Ungen ska ha god tid på sig
Att skapa sitt paradis
I bortre änden av helvetet
Som hans liv ska räcka till för.

Tout au fond de la cour
Le cancre s'ennuie
Ses doigts dans la poussière
Dessinent son paradis
La misère est là
Au fond de cette cour
L'enfant aura tout le temps
de faire son paradis
Tout au fond de l'enfer
que durera sa vie.

 Tu es devenue ma drogue
 Je ne suis plus pour toi
 Q'un jouet sérieux
 Difficile à comprendre
 Mais plus facile à prendre
  ...Et à jeter.

Du har blivit min drog
Jag är bara för dig
En allvarlig liten leksak
Svår att förstå
Men lättare att använda
… och att slänga bort.

                             L'oiseau tombe du nid
                             Le vent n'attend pas
                             Le nid tombe de l'arbre
                             Donc l'oiseau, heureux
                             Retourne au nid
                             Pourvu que l'arbre ne tombe
                             Sur le nid de l'oiseau.

Fågeln ramlar från boet
Vinden väntar inte
Boet rasar på marken
Fågeln full av lycka
Återvänder till sitt
Måtte trädet inte störta
På fågelboet.

Om Gud inte fanns
Skulle man skapa honom
Då skulle jag fråga
Varför älskade jag dig
Varför hjälpte du mig
Att se på livet
Som du gör
Hur du har hindrat
Mitt beroende
Att röka och fantisera
Att dricka och minnas
Mina förgångna drömmar.





Si Dieu n'existait pas
Il faudrait l'inventer
Je lui demanderais
Pourquoi je t'ai aimée
Pourquoi tu m'as aidé
À regarder la vie
Comme tu le fais
Comment tu m'as oté
L'envie de recommencer
De fumer pour fantasmer
De boire pour me souvenir
De mes rêves passés.

Petit matin
Petit câlin
Yeux fermés
Souffles courts
Chaleurs moites
Draps noués
Envie de tout
Envie de rien
Tout ou rien
Mais avec toi
Tout est rien
Sans toi.

Tidig morgon
Små lätta kramar
Halvstängda ögon
Blyga andetag
Varme på ytan
Jobbigt täcke
Lust på allt
Ingen önskan
Allt och inget
Men med dig
Allt är ingenting
Utan dig.

 Varför blir det så?
 Är det för sent?
 Är det sant?
 Varför göra sig illa?
 För att lida med den andra?
 Visst är det svårt
 Att hänga sig
 Och lättare att förlåta
 Skämmas på riktigt
 Gråta samtidigt
 Har vi gjort det tillsammans?
 Svag mot stark
 Hat mot ingenting
 Kärlek för allt eller alla
 Vem vinner?
 Och försvinner?
 Vem räddar 
 Och vem blir rädd?
 Kan det vara samma själ?

  Pourquoi est-ce comme ça ?
  Serait-ce trop tard ?
  Est-ce vrai ?
  Pourquoi se faire du mal ?
  Pour en souffrir ensemble ?
  Il est difficile de se pendre
  Et plus facile de pardonner
  Avoir honte pour de vrai
  Pleurer à l'unisson
  L'avons nous fait?
  Faible contre fort
  Haine contre rien
  Amour pour tout 
  Ou pour tous
  Qui gagne?
  Qui disparaît?
  Qui porte secours?
  Qui a peur?
  S'agirait-il de la même âme?

                            Om regnbågen kunde skapas
                            Av snö och månsken 
                            Mitt i vintern över fjällen
                            Borde alla kyssar och kramar
                            Hoppa ivrigt på dig och mig
                            Och säkert nå kärleks gränsen 
                            Mellan hav och horisont
                            Även om vi står stilla 
                            I var sin dal, på var sin ö
                            Sommaren kommer… Snart?




   Si l'arc en ciel était fait
   De neige et de clair de lune
   Au-dessus des monts en plein hiver
   Alors tous les baisers et autres câlins
   Devraient sauter sur toi et moi
   Sans limite, sans arrêt
   Même si nous sommes las
   Libres dans notre propre vallée
   L'été arrivera.... Bientôt?

         

                La valeur de la vie?
                Qui l'a?
                Pas toi, sûrement pas!
                Qui la veut?
                Tu pourrais!
                Qui la prends?
                Personne 
        ,       Même pas moi
                Je la garde
                Sans le savoir
                Pourquoi?

 





      Är livet värt?
      Vem vill ha mitt?
      Inte du, säkert inte
      Vem vill få det?
      Du har råd men kan inte
      Vem vill ta det?
      Ingen.
      Inte ens jag
      Behåller mitt
      Utan att veta
      Varför?

                       Mardrömmar i det blå
                       Och drömmar i det svarta
                       Fantasi på lugnt vatten
                       Säkerhet i högt fritt fall
                       Var är kärleken? Var är vi?
                       Det sägs att ingen vet
                       Vem vill tro på det?
                       Inte jag, jag lever!
                       Och drömmer...

Cauchemars dans le bleu
Et rêves dans le noir
Fantasmes dans le calme
Bien-être en chute libre
Amour, où es-tu? Où sommes nous?
On dira que personne ne sait
Qui peut y croire?
Pas moi, je veux vivre
Et rêver...

Det var en gång, till och med två
Och säkert tre om inte mer   
När du kom på
Att det var jag
Som kände dig mest
Och säkert bäst
Med stilla ögon
Håller du andan
Som en trollkarl musicerar
Leker mina fingrar på din hud
Som blir till harpa
Solo eller duo
Vi är två, vi är ett
För en stund
Stannar tiden
Lycka för evigt!

     


          Il était une fois, et même deux
          Et sûrement trois, si ce n’est plus
          Quand j’ai compris
          Que c’était moi
          Qui t’aimais le mieux
          Yeux dans les vagues
          Tu retiens ton souffle
          Je joue sur toi
          Mes doigts t’effleurent
          Tu deviens harpe
          Solo ou duo
          Nous sommes deux, nous sommes un
          Dans ces instants
          Le temps s’arrête
          Bonheur pour cette éternité!

Aimer en dormant est très câlin
Dormir en rêvant est plus facile
Aimer et rêver en même temps
Voilà comment je perds mon temps.

 

Älska sovande är mysigt
Sova och drömma är gosigt
Älska och drömma samtidigt
Det gör jag för evigt.

                                        



                   Blå för att trivas 
                   Grön för att dyka i
                   Rosa för att drömma om
                   Svart för att se seriöst ut
                   Vit för förlåtelsen
                   Röd för berusningen
                   Och fernissa
                   För att se dig ännu bättre.
                            

                          Couleur bleue pour s’y complaire
                          Verte pour s’y plonger
                          Rose pour en rêver
                          Noire pour faire sérieux
                          Blanche pour pardonner
                          Rouge pour m’y soûler
                          Et du vernis
                          Pour mieux te voir.

Des doigts sur une flûte
Que font-ils ? Où vont-ils ?
Deux supportent, les autres pianotent
Ils ne s’ennuient pas
Une brise légère naissant des lèvres
Phalanges dansantes papillonantes
Les notes volent, immortelles
Les tons se mélent à d’autres
Un à un, par deux
Par trois et encore plus
Quelqu’un écoute et sourit de joie
Rêve paradisiaque, pensées bleutées
Et s’endort ivre de ses sons libertins
Un espace musique, le temps est musique
Encore et encore
Tu joues, je le crois
... Pour la terre entière.





Några fingrar på en flöjt
Vad gör dem? Leker de?
Två stödjer, åtta täcker eller släpper
Många klaffar att sköta
Läpparna lätt blåskysser
Toppfingrar fjärildansar
Noterna flyger och aldrig dör
Igen och igen blandar sig tonerna
En efter en. Två efter två
Och med tre, ännu mera
Någon lyssnar och ler av lycka
Drömmar i himlen, tankar i det blå
Och somnar berusad av dessa vindklanger
Tiden blir musik, tiden Är musik
Igen och igen
Spelar du, tror jag
... För hela världen.

Si tu savais
De quoi mes nuits sont faites
Je te regarde
Tu parais plus jeune
Tu parais plus mûre
Je t’ai en moi
Si tu pouvais sentir        
Comment mes mains     
Prient vers toi               
Jamais plus t’effleurer
Caresser ta peau   
Rêver de t’effeuiller       
Encore et encore           
Comme il était une fois
Et combien plus encore  
Quand nous étions un     
En tout et pour tous.


Om du visste
Hur mina nätter ser ut
När jag tittar på dig
Du kan vara yngre
Du kan vara äldre
Du finns i mig
Om du kände hur
Mina händer ber
Mot dig
Aldrig röra
Drömma att beröra
Alltid fantisera
För att smeka din hud
Som det var en gång
Och massa med gånger
När vi var ett och levde så,
Då.

Jag skulle vilja måla dig med musik
Takterna vore färgrika penslar
Med dessa sagolika noter
Just nu skriver jag för dig
Mina ord ändrar sig
Och raderna blir som vågor
Melodin är ditt credoskepp
Vinden dirigerar
Du följer strömmen
Utan att motstå.

J’aimerais te peindre en chanson
Les notes seraient pinceaux
Aux temps colorés
J’écris pour toi
Mes mots s’évadent
Leurs lignes divaguent
Leur mélodie est ton crédo
Le vent dirige cet esquif
Tu suis le courant
Sans y penser.

                     Rêves, souvenirs trop ivres
                     Cauchemars, douleurs inutiles
                     Insomnies, croyances mensongères
                     La nuit vous guette
                     Et me guette de même
                     Pour vous inclure en ma pauvre tête
                     Vie, rire des passions
                     Coma, regret de la haine
                     Mort, peur d’avoir perdu
                     Perdu son coeur et sa chaleur
                     Perdu ses yeux pour les mi-clore
                     Perdu ses lêvres pour embrasser
                     Le seul être que j’ai aimé.

             Drömmar, alltför berusande minnen
             Mardrömmar, onödiga smärtor
             Sömnlöshet, lögnaktig tro
             Natten avvakta er
             Och spejar efter mig likaså
             För att sätta er i min skalle
             Liv, skrattande passioner
             Koma, ånger av hat
             Död, rädsla att alltid förlora
             Hennes hjärta och värme
             Hennes ögon, dess glädjetårar
             Hennes läppar och dess kyssar
             Den enda som jag älskade.

Hemsk är den här tiden som går
Och skiljer mig från Dig
Underbara är dessa långa stunder
Som närmar mig dig.

Horrible le temps qui passe
Et m’éloigne de toi
Heureux ce même temps qui va
Et me rapproche de toi.

Jag är i din ögonskola
Och mina blågråa
Blir berusade av dig
Jag är i skolan av dina läppar
Och min mun kysser igång
Jag är lärling i dina händer
Och mina fingrar upptäcker
Jag är i din kroppsskola
Och min blir outtröttlig.

Je suis à l’école de tes yeux
Et mes yeux de tout leur bleu
S’enivrent de toi
Je suis à l’école de tes lêvres
Et ma bouche ne cesse d’embrasser
Je suis à l’école de tes mains
Et mes mains te découvrent
Je suis à l’école de ton corps
Et mon corps ne se lasse pas.

Mina ögon blir tomma
Inga tårar
Världen ändras
Huvudet snurrar
Kvällen tjocknar
Dimman går upp
Över overkliga timmar
Jag är knappt längre mig själv
Eller någon annan
Det vill säga med dig
Vore du kvinna
Vore du dröm
Eller mardröm.
                      
              Mes yeux se vident
              Pas de larmes
              Le monde change
              Ma tête tourne
              Le soir s’épaissit
              Le brouillard se lêve
              Sur des heures iréelles
              Je ne suis plus que moi
              Ou bien un autre
              C’est à dire avec toi
              Que tu sois femme
              Que tu sois rêve,
              Ou cauchemar.

                        Solen är min vän
                        På mornarna
                        Får du strålarnas besök
                        Som lätt smeker långsamt
                        Alla dina blommor
                        Dem gillar dig
                        Och jag passar på
                        Att värma mig 
                        Just intill dig.

Le soleil est mon ami
Chaque matin
Il te rend visite
Et carresse doucement
les fleurs de ton jardin
Ton corps a ses faveurs
Et je profite de ses éclats
Pour réchauffer mon coeur.

Le passé me fait trembler
Bien plus que le futur
Pressentir ma mort prochaine
N’es ce pas espérer
Que le vent de la colère
Ne se calme à jamais
N’est ce pas ressentir
La lassitude monotone
De l’habitude nécessaire
N’est ce pas oublier
Le décompte du temps
Qui me sépare de toi
N’est ce pas retrouver
La certitude d’avoir
Effectivement vécu
Et devenir
Cet humble géolier
Qui te gardera,
Fantôme ou esprit
J’aurai enfin la joie d’être
Toujours auprès de toi.

Det förflutna gör mig darrigare
Än framtiden
Förutse min kommande bortgång
Är som att längta
Att ilskans vindar
Lugnar sig för alltid
Det är som att känna igen
Denna entoniga kraftlöshet
Av en nödvändig vana
Glömma bort
Hur tiden uträknas 
Och skiljer mig från dig
Det är att försäkra mig
Blir plötsligt säkert
Att mitt liv var beviset
Allt detta för att förbli
En övlig väktare
Som skyddar dig
Spöke eller ande
Jag skulle till slut
Vara evigt vid din sida.

                
          Au bord du puit de l'indifférence
          Le presque mort, le pas trop vivant
          Regarde le fond du trou
          Et se met à crier
          Sans que l'écho tout noir
          Lui rejette sa haine
          Alors ce qui lui reste d'humain
          Implore le soleil
          Pour voir le fond du fond
          Mais le soleil s'éclipse
          Alors plein d'une sage amertume
          Le mort-vivant se jette
          Et se putrifie délicatement
          Comme il se doit, tout doucement.

                  
                             Vid kanten av brunnen
                             Den inte helt levande
                             Den halvdöda
                             Tittar långt djupt i hålet
                             Och börjar skrika
                             Utan att det svarta ekot
                             Svarar med allt sitt hat
                             Han bönfaller solen
                             Att belysa bottens botten
                             Men solförmörkelsen svarar
                             Då med vis bitterhet
                             Kastar han sig
                             Och ordentligt ruttnar
                             Som det ska, mycket långsamt.

                    Écoute et regarde
                    Crois ce que je dis
                    En écrivant pour toi
                    J’ai vu bouger les mots
                    Onduler quelques lignes
                    J’ai eu alors très peur
                    Et j’ai fermé les yeux
                    Mon stylo passa plume
                    Et redevint oiseau
                    Allant se percher
                    Sur ma feuille de papier
                    Qui faisant machine arrière
                    Retrouva son état de bois
                    Où coulait dans ses veines
                    La sêve du bonheur.

Lyssna och titta
Tro på vad jag säger
När jag skrev för dig
Såg jag mina ord
Röra på sig som vågor
Jag blev ganska rädd
Och stängde ögonen
Min penna förändrades till fjäder
Och blev fågel från ingenstans
Den flög ivrigt
Till mitt pappersblad
Som äterblev av tidens under
En grön ekegren
Vars fibrer pulserades
Av glädjes sav.

      Il fait froid dans mon coeur 
      Et la nuit se désole
      De ne pas voir mes pleurs
      Humidifier le sol
      Il vente dans mes veines
      Et l'aube se recueille
      Sous mes pensées soudaines
      Qu'inconsciemment elle cueille
      Il pleut sur mes désirs
      Et mollement mon sang
      Ne cesse de gémir
      Pour imiter le vent
      Au fond de mon visage
      Imprégné de délires,
      Nymphes, monstres et sages
      S'échangent des sourires.

      Det är kallt i mitt hjärta
      Natten sörjer
      Att inte se dessa tårar
      Rinna på mina händer
      Det blåser i mina ådror
      Och gryningen i andakt
      Samlar alla tankar
      Som sakta hejdas
      Det regnar på min längtan
      Och blodet sävligt
      Stönar plågsamt
      Som vinden kan tjuta
      Bakom mitt själ
      Dränkt i yra
      Nymfer, monster och spöken
      Utbyter leende och flinar.

Grävlingen gräver
Sågen sågar
Skyffeln skyfflar
Älskarinan älskar
Kammen kammar
Spiken spikar
Sprit dödar
Mannen som gråter
Snoken snokar
Skotet skotas
Byxan rasar
Kvinnan drar sig
Fällan fäller
Svalan svallar
Jorden jordar
Den svarta änkan
Myran myllra
Domaren dömer
Skäran skär
Och mitt huvud fälls.

La fouine fouine
La scie scie
La ceinture ceinture
La femme aime
Le peigne peigne
Le clou clou
L'alcool tue
L'homme qui pleure
Le furet furette
La hache hache
Le pantalon tombe
La femme s'efface
Le fusil fusille
Le mouchoir mouche
La terre enterre
La femme veuve
La fourmi fourmille
Le juriste juge
La faux fauche
Et ma tête tombe.

Je vais tenter ma chance ailleurs
Non point pour t’oublier
Mais pour m’oublier à moi
Afin de voir si j’ai encore
Effectivement besoin de toi
Afin de sentir si j’ai toujours
Affectivement envie de toi
Je suis las de ne pas comprendre
De ne rien savoir
Inquiet de tes désirs
Je ne te condamne pas
Tu ne peux rien me dire
Ni sur ton bonheur
Encore moins sur ton malheur
Tu vis dans la bonne habitude
De faire le bonheur des tiens
C’est pourquoi, vie impossible
J’aurais aimé être ton enfant
Ou encore .... son créateur.

Jag ska pröva på turen utanför
Inte alls för att glömma dig
Men väl för att glömma mig själv
För att fortfarande se
Om jag verkligen behöver dig
För att känslomässigt förstå
Om jag till slut tappar lusten på dig
Jag begriper inte längre
Kan inte veta
Orolig över din önskan
Jag beklagar
Du kan varken tala om din lycka
Och ännu mindre om din olycka
Du lever i den goda vana
Att ge glädje för dina
Det är därför, omöjligt liv,
Skulle jag ha varit ditt barn
Eller dess skapare.

La fleur de papier ne se fanera pas
La rosée du matin
Ne lui sera pas sensible
La poussière du temps la recouvrira
Et nul insecte bourdonnant
Ne lui rendra visite
Son seul parfum ne lui sera donné
Que de part la senteur
D'un cahier d'écolier
Sa présence décorative
En sera plus passive
Son ombre sera l'ombre
D'un papier découpé
Personne ne songera à lui parler
De son immortalité
Faite pour rêver
Rêver à l'enfant qui a découpé
Cette fleur de papier
Et qui l'a offerte sans épine ni ride
À un vase fragile de mie de pain séchée.

Pappersblomman ska inte vissna
Morgonens dagg
Har ingen inflytande på
Tidens damm läggs över
Och inga surrande flaxande
Virvlar omkring
Sin enda parfym
Fanns i ett rivet blad
Från en skolblock
Evigt närvarande
Sin skugga är skuggan
Av ett klippt papper
Ingen tänker prata
Om dess odödlighet
Gjord för drömmarna
Drömma om barnet
Som skapade den
Och som gav den
Utan taggar eller rynkor
Till en ömtålig vas
Gjuten med torr brödskorpa.

Je suis un
Je ne fais que vivre
Je suis deux
Celui qui rit, celui qui pleure
Je suis trois
Moi, l’amant et l’homme enfant
Je suis quatre
Mes yeux se regardent dans la glace
Je ne suis plus rien
Tu es partie.

Jag är solo
Jag bara lever
Jag är duo
Den som skrattar och gråter
Jag är trio
Älskaren, beskyddaren, gigolon
Jag är kvartett, i spegeln
Tittar mina ögon på varandra
Och nu är jag ingen
Du försvann.

Je suis peut-être déçu
Que ce rêve ne soit plus
Qu’il est passé
Au besoin utopique
Équilibre affectif
Que je ressens en vain
Et cherche en toi
Sans pouvoir m’y soûler.

Jag är kanske besviken
Att den här drömmen tog slut
Den har vandrat till
Ett utopiskt behov
Känslomässig balans
Som jag förgäves erfar
Och söker in i dig
Utan att kunna bli mätt.

    Le temps perd son temps
    À vouloir te faire oublier
    L’amour a t-il gagné sur l’amitié?
    Il a le courage d’avoir peur
    De ne pas dire tout haut
    Ce que l’amitié n’aurait même pas pensé
    Il a la sagesse honteuse
    De toujours rester cacher
    Devant cette amitié neuve
    Ne pouvant dépérir
    Sans laisser de trâce
    Un secret partagé
    N’est plus un secret
    Fait parler tes yeux
    Mes yeux t’écouteront
    Voilà pourquoi  je rêve
    En étant éveillé
    De peur de m’endormir
    Et de parler tout haut

    Tiden förlorar tid
    Den vill att jag glömmer
    Kan kärleken ha vunnit över vänskapen?
    Den har modet att vara rädd
    Inte säga högt
    Vad vänskapen inte ens tänker
    Skamlig klokhet
    Att alltid gömma sig
    Framför något potentiellt vänskap
    Som inte kan tyna bort
    Utan att lämna sår
    En delad hemlighet
    Är ingen hemlighet
    Tala med dina ögon
    Mina vill lyssna
    Det är därför jag dagdrömmer
    I rädsla att somna
    Och tala för högt.

Med nagel som penna
Ritas på fönsterrutan
Din muns kontur
Och min kysser den
Kall imma
Nu gråter våra läppar
En ojämn grind
Faller emellan
Jag kan inte kyssa dig längre
Jag kan bara se dig
Utan att titta på dig
Omöjligt att beundra
Jag kan höra dig
Utan att lyssna
Kanske någon dag
Kommer jag att förstå
Att man kan älska
Under en begränsad tid
Och känslomässigt
Glömma obegränsat

Du bout d’un ongle
Se dessine sur la vitre
Le contour de ta bouche
Et j’applique la mienne
Sur cette froide buée
Alors nos lêvres
Se mettent  à pleurer
Et se dresse devant elles
Une grille tourmentée
Je ne peux plus t’embrasser
Je ne fais plus que te voir
Sans plus te regarder
Pour ne pas d’admirer
Je ne fais plus que t’entendre
Sans plus t’écouter
Peut-être un jour  je comprendrai
Que l’on peut aimer uniquement
Pour quelque temps physiquement
Puis moralement oublier ce temps

Je mourrai seul sur une plage dans le bruit des vagues
Je pense à toi
Le dos au chaud contre le sable
Ta flûte se forme dans les rouleaux argentés
Claquant pour déferler en saccades régulières
Je sens ton souffle venant des horizons
Délicieusement hantés de gammes baroques
Des brins d’algues atlantes se marient à mes cheveux
Comme les tiens dans mes gestes carressants
La ligne des dunes blondes est la courbe de tes reins
La senteur de tes seins
Tout cet or fin s’enfuie d’entre mes doigts
Tout comme toi
Mon coeur s’arrête
Et avec lui tout l’amour que nous portons
Pour toi.

Jag ska dö på stranden för att höra vågorna
Jag tänker på dig
Ryggen mot den varma sanden
Regelbundet skapas din flöjt i de silverklara brottsjöarna
De slår för att somna in, en efter en utan slut
Från horisonten känner jag igen din doft
Som underbart spökar med barocka skalor
Små torra algstrån fastnar i mitt hår
Som ditt i min smekande hand
Vid gränsen av himlen bland sanddynerna
Är de blonda linjerna lik din silhuett
Alla dessa guldkorn rinner av från mina fingrar
Precis som du
Mitt hjärta står stilla och med det
All kärlek som vi har
För dig.